Att packa ger ångest

Jag håller på och packar. Det är riktig jävla äkta ångest. Jag har en fyrdörrarsgarderob som trots resan till Sverige där jag dumpade 30 kg kläder är knökfull. Sedan har jag såklart alla smycken (min pojkvän har en kampanj om att jag bara ska ha gult guld för att det ska synas att det är dyrt, så han har köpt mig ett ton... Ganska gulligt =), babe i'm lucky 2 have u), klockor, väskor, skor, bälten, böcker, smink, schampoon, viktiga dokument (typ vaccination, arbetsintyg..), parfymer (har säkert 10 stycken, älskar att köpa det och glömmer bort att använda...), hårspray, plattänger.... Get where i'm going? Plus att jag typ vill lämna alla sommarkläder här, krånglar till det. Ska ju tillbaka hit om en månad för Formula 1.
Jag började packa för 2 timmar sen. Jag reser om 8 timmar. Jag är alltid sist ute. Ångest. Min pojkvän har varit här och försökt hjälpa till, jag har antingen gråtit för att jag lämnar honom eller skrikit (eh, wrong? snälla svenska come back 4 me) för att han har packat fel grejjer på fel sätt eller stormat ut ur mitt rum för att det är för mycket...
Btw, vi gick till en indisk restaurang idag. I love Indian food! Try it. Speciellt Paneeer Makhani.

Back to packing now....

Fan, mycket ångest på sistone. Antar att det blir så när man lämnar ett ställe man älskade. Minns iofs inte att det var så här när jag lämnade Jordanien? Hm, var väl yngre och var bara där i ett år... Fast, nu har jag ju rest massa härifrån, när jag bodde i Jordanien var jag ju verkligen bara där. I dunno. Försöker att se framemot Frankrike. På Söndag går min nästa flytt, Sthlm-Annecy i franska alperna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0