Jag har börjat kommentera andras bloggar i hopp om flera läsare
Nope, inte riktigt så. Men jag önskar att det vore så. Att jag kunde skriva en kommentar till något trist, hitta på något bara, och sedan avsluta med KOM TILL MIN BLOGG! Se MIG!
Jag vill så väldigt gärna kunna vara falsk och ljuga. Få saker till min fördel. Jag kan inte göra något alls om jag inte menar det helhjärtat. Här i arabvärlden säger de att jag har ett vitt hjärta. Att jag är så oskyldig att det är alldelles vitt.
Men blanda inte ihop min påstådda oskyldighet med en oförmåga till att vara elak och manipulativ. Det är två saker jag är mycket bra på. Jag säger vad jag tycker och tänker. Gillar jag inte något får folk höra det. Känner jag inte för att gå ut, så går jag inte ut. Vill jag verkligen ha något så ser jag till att få det. Utan att luras, utan att ljuga men genom att gnälla och tjata (om jag känner personen väl) eller att helt enkelt säga vad jag vill ha och varför tillsammans med lite "falska bekännelser" (alltså, jag ljuger inte, men bekännelserna är inte så privata egentligen. Typ saker jag inte bryr mig om? Så tror folk att jag är hyperärlig och jätteöppen när jag egentligen inte har berättat någonting. Beprövat trick.).
Här är länken till inlägget jag kommenterade:
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/08/ytterligare-tanke-kring-medeltidsveckan
Kunde inte låta bli att informera om min, och många andras, version av medeltidsveckan.
Jag vill så väldigt gärna kunna vara falsk och ljuga. Få saker till min fördel. Jag kan inte göra något alls om jag inte menar det helhjärtat. Här i arabvärlden säger de att jag har ett vitt hjärta. Att jag är så oskyldig att det är alldelles vitt.
Men blanda inte ihop min påstådda oskyldighet med en oförmåga till att vara elak och manipulativ. Det är två saker jag är mycket bra på. Jag säger vad jag tycker och tänker. Gillar jag inte något får folk höra det. Känner jag inte för att gå ut, så går jag inte ut. Vill jag verkligen ha något så ser jag till att få det. Utan att luras, utan att ljuga men genom att gnälla och tjata (om jag känner personen väl) eller att helt enkelt säga vad jag vill ha och varför tillsammans med lite "falska bekännelser" (alltså, jag ljuger inte, men bekännelserna är inte så privata egentligen. Typ saker jag inte bryr mig om? Så tror folk att jag är hyperärlig och jätteöppen när jag egentligen inte har berättat någonting. Beprövat trick.).
Här är länken till inlägget jag kommenterade:
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/08/ytterligare-tanke-kring-medeltidsveckan
Kunde inte låta bli att informera om min, och många andras, version av medeltidsveckan.
Kommentarer
Trackback
