helenavis

Pojkvännen jobbar dygnet runt, och jag är fast på hotellet... What to do? Oh, yeah. Girlie girl =). Romantisk komedi!! Husband for Hire må vara lite förutsägbar, men den är både rolig och söt. Och ger en den där feel-good känslan. Motiverar en till att bara köra på. Och, tjejen som spelar huvudrollen är städerskan från My Name is Earl. Lika rolig som i den.
Fan, min dator krånglar så inga foton. Måste reboota den. Om jag orkar så får jag väl blogga från minidatorn utan åäö.

Att bo i en liten alpstad utan internet har uppenbarligen fått efterverkningar på min blogg. Den dog. Men nu ska den återupplivas! Hade tänkt att dokumentera ett projekt som jag påbörjar måndag nästa vecka och som kommer att pågå i tio veckor. Vi får väl se hur det går...

Just nu är jag i Abu Dhabi igen. Men inte som flygvärdinna, utan fast på ett hotell medan pojkvännen min jobbar arslet av sig. Trist. But hey, kan plugga hur mycket jag vill iaf. Det behövs. Ligger redan efter i MaD och Statsvetenskapen. SUCK! Jag lär mig aldrig att göra saker i tid, alltid i sista sekunden... Ungefär som med packningen i förra inlägget.

  
Middag i Abu Dhabi

Jag håller på och packar. Det är riktig jävla äkta ångest. Jag har en fyrdörrarsgarderob som trots resan till Sverige där jag dumpade 30 kg kläder är knökfull. Sedan har jag såklart alla smycken (min pojkvän har en kampanj om att jag bara ska ha gult guld för att det ska synas att det är dyrt, så han har köpt mig ett ton... Ganska gulligt =), babe i'm lucky 2 have u), klockor, väskor, skor, bälten, böcker, smink, schampoon, viktiga dokument (typ vaccination, arbetsintyg..), parfymer (har säkert 10 stycken, älskar att köpa det och glömmer bort att använda...), hårspray, plattänger.... Get where i'm going? Plus att jag typ vill lämna alla sommarkläder här, krånglar till det. Ska ju tillbaka hit om en månad för Formula 1.
Jag började packa för 2 timmar sen. Jag reser om 8 timmar. Jag är alltid sist ute. Ångest. Min pojkvän har varit här och försökt hjälpa till, jag har antingen gråtit för att jag lämnar honom eller skrikit (eh, wrong? snälla svenska come back 4 me) för att han har packat fel grejjer på fel sätt eller stormat ut ur mitt rum för att det är för mycket...
Btw, vi gick till en indisk restaurang idag. I love Indian food! Try it. Speciellt Paneeer Makhani.

Back to packing now....

Fan, mycket ångest på sistone. Antar att det blir så när man lämnar ett ställe man älskade. Minns iofs inte att det var så här när jag lämnade Jordanien? Hm, var väl yngre och var bara där i ett år... Fast, nu har jag ju rest massa härifrån, när jag bodde i Jordanien var jag ju verkligen bara där. I dunno. Försöker att se framemot Frankrike. På Söndag går min nästa flytt, Sthlm-Annecy i franska alperna.

Hemma från sista shoppingturen här i AD =//. Ne, så ska man väl inte tänka. Deppigt. Shoppa ska ju vara lustfyllt!
Snappade åt mig dessa från Forever 21:


Älskar klänningen i mitten, den sitter så sjukt bra. Med typ en kofta, strumpbyxor och lårhöga stövlar... Mmm, kan inte låta bli höstmodet nu efter 2 år i konstant sommar. Jag vill ha mörker, depp och varma koftor!
Och nya stövlar. Någon som vet vart jag kan köpa ett par lårhöga, svarta och platta mockastövlar?! I need 'em!

Kom å tänka på en sak jag läste i en bok för ett tag sen, har nämnt den i bloggen förut. Married to a Bedouin heter den. Alla tror att muslimska kvinnor har myckt högre krav på sig än män vad det gäller kyskhet. Helt osant! Författaren av Married to a bedouin konstaterar en bit in i sitt äktenskap att en av anledningarna till att hon välkomnades så villkorslöst av samhället var helt enkelt för att mannen hon gifte sig med sågs som en playboy. Ingen annan ville gifta sig med honom, eller se sin dotter gifta sig med honom. Men de gillade honom (många honom? Hallå svenskan!!) och ville gärna se honom som gift. Bara med någon annan.
Det här gäller fortfarande i de muslimska familjer jag har varit i kontakt med, både här i UAE, Jordanien, Syrien, Libanon och Egypten. Har killen dåligt rykte blir det svårt för honom att hitta en fru vars familj går med på giftemålet.
Men tyvärr är det mer accepterat, och lättare, för killar att leva som singlar. De får ta ansvar för sig själva emedan tjejen alltid har en pappa eller bror som åtminstone är en bit ansvarig för dem.
Allt är dock i förändring... Gradvis blir det mer accepterat bland båda könen att ha haft ett kärleksliv innan giftemål. Broderns heder ligger i systerns beteende och det är nog den sista biten som kommer att ändras. Men numera är det lättare för tjejen att gifta sig efteråt, och då blir broderns heder återigen god. Så förhoppningsvis ändras det tankesättet snart!

Idag har jag gjort det absolut sista i min uppsägningsprocess. Jag gav mitt pass till HR för att avsluta mitt emiratiska uppehållstillstånd. På onsdag möter en representant för HR mig vid flygplatsen och jag får biljetter + pass. Lite speciellt så där, och får ha 60 kg i vikt! Yay, en fördel iaf med att jobba för ett flygbolag.

Är meningen att jag ska plugga. Som alltid blir det att spela spel på Ipoden istället. Det är för kul helt enkelt... Shit vad mycket spel det finns till den. Och billiga är de också! 1 dollar styck. Fundear på om jag borde skaffa en ny mobil. Nu när jag flyttar till Frankrike i nästa vecka så kommer jag ju behöva 3 linjer, en svensk, en emirati och en fransk. Krångligt? Ja! Än värre blir det om man ska försöka hålla koll på alla små simkort, så jag kör helt enkelt på ett nummer = en mobil. Just nu har jag HTC Touch 3G och en SonyEricsson liten billig telefon (t något?). Gillar den lilla SE men den dåliga programvaran och skärmstorleken gör den lite trist (och varför finns det en kamera på 1,3mp när minnet är 8 mb?? Räcker till väl en 3 foton... Normalt!!).
Så, vad borde jag skaffa? Vill ha en liten snygg sak som man kan ringa och smsa med. Inte så mycket mer. Eller? Kanske borde skaffa nya HTC mobilen iaf, Android verkar coolt. Fast å andra sidan så är det väl lite som Ipoden... Stora fördelen med den är ju just att den inte är en mobil, så man kan köra sönder batteriet varje dag utan att oroa sig om missade samtal. I dunno.

Som sagt så håller jag på att säga upp mig. Det är en lång och krånglig procedur. Men också en väldigt informativ, lite för informativ. Idag fick jag reda på hur mycket pengar jag lagt ner på flygbiljetter under de senaste två åren. Och, ha det klart för er att vi pratar om mycket rabatterade biljetter här. Ingen utav dem gick på mer än 1000 kr. Ändå har jag lyckats komma upp i den imponerande summan 26.500 kr!!!!!!!! HUR???? Fuck.

Oh, yah! I did it! Fick VG på Arabiska1 15 hp som jag läste under sommaren via distans på Dalarnas universitet. LYCKA!!! Jag vill fanimej ha hela (och alla) kandidatexamen som VG. Så det så. Ny motivation till att traggla Human Security Report 2005 till Freds och konfliktkunskapen. Usch vad den är jobbig. 155 sidor på tung engelska om folk som dör i hundratusentals, barnsoldater och matbrist pga krig. Men VG ska jag ha i min rapport om den. Så de så.

Eller, kanske inte hemlös. Men kändes lite som om jag blev av med mitt hem när jag i fredags gav tillbaka uniformen och resväskan. Va fan, jag har levt ur den där väskan i två år. Snart ska jag också ge upp min fina lägenhet. När kommer jag att få havsutsikt igen? Ångest.

Utsikt från mitt sovrumsfönster
Ok, havsutsikt kanske är en överdrift, men whateva. Det är nog det närmsta jag kommer under min livstid!

Seriöst, hur coolt är det inte med välgjorda ickeamerikanska filmer?? U just gotta love the accent! Sydafrikanska är absolut den vackraste engelskan. Ganska kul egentligen, skillnaden i uttal mellan ngn från Jo´burg, Capetown och Durban är såpass stor så man inte tror att de kommer från samma land!
Anyways, back 2 the movie. Aliens vs humans, splatter och HÖGT LJUD. Usch, hata bio. Ska man verkligen känna att man vill ha öronproppar med sig? Hm, kanske bara jag iofs som vill censurera bort ljudet så jag inte blir lika rädd. Och, återigen off-topis. FILMEN! Inte ngt annat...
FILMEN var faktiskt himla bra. Väldigt komplex handling, hade kanske tom kunnat klara sig på dramat utan all action. Och det kan man knappast säga om motsvarande alien filmer från det stora landet i väst. Tänk Transformers. Ta bort alla actionscener, vad finns kvar? Uh, yah. Dregelbilder på Megan Fox!

                                                             Ingrid och Jag, Maj 2009

Hah, här har du! En grov länkning, alla mina läsare (1(jag själv...)) till dig!

Fast, jag vet iofs inte hur länkingar fungerar? Får väl bara stoppa in din bloggadress på slutet =).

Till mina ev läsare:
Ingrid är ball! Läs hennes blogg! Ungdomspolitiker, såna behöver vi fler av. Speciellt såna som har egna åsikter och vågar stå för dem. Vi två lärde känna varandra som nyblivna tonåringar i scouterna. Hade aldrig lagt märke till henne innan (gick vi ens i samma grupp? Minns inte...) men på en vandring till sopberget, det i Haga, så gick vi brevid varandra och kunde inte sluta babbla. Tillsammans gjorde vi mycket, men det som kom att få störst påverkan på hennes liv var när vi blev medlemmar i CUF. När jag tröttnade och gav upp efter några år så fortsatte Ingrid och nu är hon en av Sveriges mest lovande unga politiker. De ni! Som 21-åring påbörjar hon idag sin kandidatur till riksdagen för Centerpartiet.

Heja Ingrid! (visst hade Matilda någon fangroup för dig 5 år sen? Kanske dags att återuppliva?!)

Update: Glömde visst adressen... Oups. http://lundqvist-ingrid.blogspot.com/

Oh yeah, I'm back. Igen! Haha, jag lovar, alla är vi likadana. Gör ett gott försök med en blogg, totalt utan självinsikt tror vi att 1000 läsare/dag bara ska ploppa in. I början blir det väl lite dryga en besökare per dag. En själv. Sedan går det uppåt. Wow, 10-20 på en dag! Någon har länkat. Weeho. Eller kanske inte så jättespännande? Känns som om vi allihopa har viktigare saker att göra än att lägga ner tid på att skriva något som 10 pers kommer att läsa.
Detta går i en cirkel, det är alltför enkelt att glömma bort att läsarna inte kommer att drösa in med ens nya superidéer och höga ambitioner på att alltid uppdatera.

I'm back. Hur kan jag skriva det innan, vara helt medveten om att mina mål är orealistiska men ändå lova att börja om återigen? Human nature. Men, en stor inspiration var faktiskt studiehandledningen till Freds och Konfliktkunskap som jag läser på distans. Min lärare (kallar man universitetslärare för lärare? eller bara proffessor duger nu? (som jag fö inte ens kan stava till, håller mig nog till lärare och skola jag)). Hursomhelst, min lärare skrev där att skrivandet är en lärningsprocess. Man lär sig när man skriver. Det ni! Nu jävlar ska jag lära mig!

Så, efter ett och ett halvt år som flygvärdinna i Abu Dhabi har jag sagt upp mig. Skönt. Men sjukt nog behövdes det godkännas av två olika personer! Va fan, NEJ du får inte säga upp dig??!!
Om en månad slutar jag... Känns surrealistiskt. Har bott här i all evighet. Vad ska jag göra nu?