helenavis

Det går inte att förneka. Jag är besviken. Jädrigt jävla besviken... Vi blir totalt en vecka försenade. En vecka kan man göra mycket på. Jag sa inget när han ringde. Liksom, vad säger man? Skäller? Men, han är ju redan lessen för det. Han vet redan att det var hans fel, att det inte borde ha hänt. Han lovade mig vad som helst. Men vad kan ersätta en förlorad semester? En ny laptop? En ny väska? Ett helt jävla shoppingmall räcker inte...